going deep - again
I mars skrev jag ett inlägg efter jag sett på ett one tree hill avsnitt.. och nu gör jag det igen. Jag vet inte vad det är med det programmet men det gör så att jag gråter, bllr djup och insiktsfull..
Alla säger att man har hela livet på sig att komma på vad det är man vill göra. Vi är bara 20 år, det finns gott om tid. Men Om man ska fundera halva livet så finns det inte så mycket tid kvar till det man verkligen vill göra när man väl kommit på det. Förstår ni hur jag menar?
Tiden går så fort.. jag minns så himla väl när vi lekte tigrar i lågstadiet på snöbergen vid skolan.. hur andreas tänkte slå mig med en bandyklubba på fritidfs.. hur mikaela slog hål i huvudet på mellanstadiet.. hur "trion" gjorde livet ssvårare för oss :P Hur jag och andreas undvek varandra så gott vi kunde för att vi båda ville göra slut först i 6an.. Hur han första veckan i 7an hamnade i slagsmål och det faktiskt för första gången inte var hans fel.. Hur vi jobbade med soaren med drama sara i 9an.. hur nära vi alla kom varandra den veckan. Hur jag, winlöf och smedberg alltid satt längst fram på matten.. hur jag hjälpte smedberg med ett prov så han faktiskt fick BÄTTRE poäng än mig! Hur jag slet med uppgifer i sista sekunden... Hur jag gick från g + på allt i 8an till vg + i 9an.. Hur första dagen var i gymnasiet.. Hur man först hatade enith för att sen älska henne, hur man så gärna ville att snälla solbritt faktiskt skulle vara en bra gymnasielärare.. Hur erik högberg var den bästa läraren jag någonsin haft.. Kära vänner.. Tiden går snabbt men ändå så långsamt.
Jag har alltid varit den personen som alla kommit till för att prata, Alltid varit den personen som burit på andra människors känslor.. och hur gärna jag än känt att jag varit tvungen.. så har jag aldrig yppat deras hemligheter. Mitt liv är bra och har alltid varit bra. Det är vad jag lärt mig. Jag har föräldrar som uppfostrat mig bra.. och jag har växr upp i en bra miljö. Jag har massor av vänner som jag älskar. Jag gick ut med hyffsade betyg från gymnasiet. Jag bor med min pojkvän som jag älskar mest av allt.. Även fast ingen trodde på oss från början.. inte ens jag,, men jag tycker vi har bevisat att man kan om man vill. Jag slet på Mcdonalds och lärde mig att jobba i ständig stress med för lite rast och lite lön.. för att sedan få jobb på ètt jobb jag stormtrivs med på MQ. Ett jobb jag trivts med så länge.. tills jag riktigt kommit på vad jag vill. OCh då kommer vi till det här igen.. att vi har hela livet framför oss. Jag vill läsa till psykolog. Jag har velat, men alltid vetat att någonting med psykologi vill jag läsa. Att dom nu startar ett psykologprogramm i östersund precis när jag tänkte börja plugga.. det tar jag som ödet.
Om jag börjar läsa nu är jag klar när jag är 25.. legitimerad psykolog när jag är 26. JAG SKA komma in, och jag ska kicka ass. EFter det har jag hela livet framför mig att göra vad jag verkligen vill. Så ser jag på saken..
Alla säger att man har hela livet på sig att komma på vad det är man vill göra. Vi är bara 20 år, det finns gott om tid. Men Om man ska fundera halva livet så finns det inte så mycket tid kvar till det man verkligen vill göra när man väl kommit på det. Förstår ni hur jag menar?
Tiden går så fort.. jag minns så himla väl när vi lekte tigrar i lågstadiet på snöbergen vid skolan.. hur andreas tänkte slå mig med en bandyklubba på fritidfs.. hur mikaela slog hål i huvudet på mellanstadiet.. hur "trion" gjorde livet ssvårare för oss :P Hur jag och andreas undvek varandra så gott vi kunde för att vi båda ville göra slut först i 6an.. Hur han första veckan i 7an hamnade i slagsmål och det faktiskt för första gången inte var hans fel.. Hur vi jobbade med soaren med drama sara i 9an.. hur nära vi alla kom varandra den veckan. Hur jag, winlöf och smedberg alltid satt längst fram på matten.. hur jag hjälpte smedberg med ett prov så han faktiskt fick BÄTTRE poäng än mig! Hur jag slet med uppgifer i sista sekunden... Hur jag gick från g + på allt i 8an till vg + i 9an.. Hur första dagen var i gymnasiet.. Hur man först hatade enith för att sen älska henne, hur man så gärna ville att snälla solbritt faktiskt skulle vara en bra gymnasielärare.. Hur erik högberg var den bästa läraren jag någonsin haft.. Kära vänner.. Tiden går snabbt men ändå så långsamt.
Jag har alltid varit den personen som alla kommit till för att prata, Alltid varit den personen som burit på andra människors känslor.. och hur gärna jag än känt att jag varit tvungen.. så har jag aldrig yppat deras hemligheter. Mitt liv är bra och har alltid varit bra. Det är vad jag lärt mig. Jag har föräldrar som uppfostrat mig bra.. och jag har växr upp i en bra miljö. Jag har massor av vänner som jag älskar. Jag gick ut med hyffsade betyg från gymnasiet. Jag bor med min pojkvän som jag älskar mest av allt.. Även fast ingen trodde på oss från början.. inte ens jag,, men jag tycker vi har bevisat att man kan om man vill. Jag slet på Mcdonalds och lärde mig att jobba i ständig stress med för lite rast och lite lön.. för att sedan få jobb på ètt jobb jag stormtrivs med på MQ. Ett jobb jag trivts med så länge.. tills jag riktigt kommit på vad jag vill. OCh då kommer vi till det här igen.. att vi har hela livet framför oss. Jag vill läsa till psykolog. Jag har velat, men alltid vetat att någonting med psykologi vill jag läsa. Att dom nu startar ett psykologprogramm i östersund precis när jag tänkte börja plugga.. det tar jag som ödet.
Om jag börjar läsa nu är jag klar när jag är 25.. legitimerad psykolog när jag är 26. JAG SKA komma in, och jag ska kicka ass. EFter det har jag hela livet framför mig att göra vad jag verkligen vill. Så ser jag på saken..
Kommentarer
Trackback