this is life - going deep

Jag har nyss sett på ett avsnitt av one tree hill och jag vet egentligen vad det är som gör det så himla bra. det bara är det. Jag gillar egentligen inte filmer eller serier som handlar om någon som drömmer.. men ändå har jag nyss suttit och RYST i 55 minuter av att kolla på ett tvprogram. som inte ens är på riktigt. Det som nästan är mer otroligt är att jag var fruktansvärt nära på att gråta flera gånger. både av sorg och glädje. Jag brukar bli såhär nångång ibland.. jag inser vad mitt liv faktiskt betyder och ännu mer viktigt.. vilka som faktiskt betyder och vilka som faktiskt påverkar mitt liv. och det är många. riktigt många. Om ni tänker på alla som sårat er, älskat er, hatat er.. om ni tänker på alla som NI sårat, älskat.. och hatat. Alla ni stört er på, alla ni pratat om, alla som stört sig på er och alla som nångång snackat skit om er. Alla som gett er en komplimang.. alla som har puttat på er. ALLA har påverkat ert liv på ett eller annat sätt.. och ALLA har gjort er till den ni är idag. Så nu ska jag tacka.. jag ska tacka alla jag älskat och alla jag hatat. jag tackar alla som brännt mig och alla som älskat mig. Allt har nog en mening ändå.

Jag vill tacka viktoria, cicci och mikaela som jag har varit kompis med så länge jag kan minnas. Vi har bråkat, gråtit, skrattat, lekt, druckit, dansat, varit pinsamma, sovit och ätit tillsammans. Vi har snackat skit om varandra med varandra men vi har alltid hittat tillbaka till varandra till slut. Jag och viktoria har nog aldrig varit så bra kompisar som vi är just nu, även fast vi känt varandra sen vi var ¨1 år. Mikaela var min bästa kompis i många år.. och vi har glidit ifrån varandra lika många gånger som vi hittat tillbaka till varandra.. och även om det kanske aldrig blir som förut igen så kommer det alltid betyda oerhört mycket och vi kommer alltid ha varandra längst inne. Jag vill tacka Elin som jag var med varje dag en hel sommar i sträck i typ 8an.. kommer aldrig glömma när vi drack den första 7.0:an under bron! haha. Även om vi inte pratar med varandra så ofta längre och även om vi inte umgås så mycket så känns det ändå självklart att hon finns där och alltid ska finnas där.

Jag vill tacka Beggan för att även om vi bara faktiskt riktigt kännt varandra i ungefär ett år så är hon en av dom jag litar mest på och umgås mest med. Och ingen skulle nog gissa att vi kännt varandra så kort tid. Jag vill tacka Sara för vår tid vi tillbringade tillsammans i 9:an och på sommarlovet (9:an för mig). Henne kände jag inte heller innan.. och hon har blivit enormt viktig. Kommer aldrig glömma den tiden.. även om det egentligen hände allt för mycket som inte borde ha hänt då. Vi gled ifrån varandra och sen hittade vi tillbaka till varandra för något år sen och det är jag riktigt glad för.

Jag vill tacka "min första kärlek" för att mina 8 månader med honom fick mig att tro att jag visste vad kärlek var.. och för att när jag träffade min första riktigt riktigt äkta kärlek så insåg jag vad kärleken EGENTLIGEN var. Jag vill tacka Daniel för att även om han totalt krossade mitt hjärta efter våra två år tillsammans.. så upplevde vi mycket bra tillsammans och det är absolut inget jag vill ha ogjort. Jag vill tacka honom för att han totalt vägrade prata med mig och var en idiot.. eftersom om han inte gjort det så hade jag förmodligen inte träffat Philip.  Jag vill tacka James för att han fick mig att inse att även om man tror att man kan lita till någon 100 % så är det inte alltid så jävla lätt eftersom alla sviker alldeles för ofta. Jag vill tacka honom för att han fick mig att verkligen förstå hur mycket en vänskap kan vara värt och att man inte ska förstöra den vänskapen genom att agera dumstridigt. Jag vill tacka honom för att han har lärt mig att man kanske inte alltid ska lita på folk som man står nära.

Jag vill tacka Zascha för att hon hatat mig, spottat efter mig, skrikit åt mig och kallat mig för alla världens svordomar och elakheter. Jag vill tacka henne för att hon fått mig att inse. Insett att det är synd om henne och att det faktiskt inee spelar nån roll vad någon kallar mig för jag har redan hört allt en gång redan. jag vill tacka henne för att om hon inte funnits kanske jag aldrig träffat daniel. Och ävrn om hon förmodligen inte läser det här.. så vill jag säga att hon faktiskt fick mig att inse, långt efteråt, att hon hade rätt. Även om hon inte uttryckte det på ett speciellt moget sätt.

Jag vill tacka Madde och Malin- för två helt underbara år tillsammans, sida vid sida, varje dag. För varje lektion som blev som vardag, för varje fika och skratt, för varje fest och dans, för allt. För att ni ställde upp när det var som värst, för att ni var där när det var som bäst. Jag hoppas att vi aldrig glider ifrån varandra helt.

Jag vill tacka min klass under gymnasiet som faktiskt var en helt okej klass! Jag vill tacka för alla som gick ur trean med mig.. och jag vill tacka för alla fester och allt roligt vi hade. Jag vill tacka Ida och Ida för alla gånger vi varit fulla tillsammans! Dom bra gångerna och dom dåliga gångerna :P Och även om vi kanske inte umgås på det viset att vi pratar i telefon eller bara ser en film.. så vill jag att ni ska veta att ni betyder riktigt mycket för mig ändå.

Jag vill tacka Andreas. Jag vill tacka Andreas för att var min bästa kompis under lång tid. Jag vill tacka honom för att han lärde mig att sånt som jag kanske tyckte var jobbigt och svårt.. var rena rama drömmen för vissa andra. Jag vill tacka honom för att han lät mig hjälpa honom komma in på gymnasiet. Jag vill tacka honom för att han var den enda jag verkligen kunde lita på. Jag vill tacka Andreas för att han vägrade prata med mig under två års tid och för att jag vägrade tillbaka.. för att han lärde mig att man kanske inte alltid ska ta allting för givet. Jag vill tacka honom för alla gånger han skällt ut mig för att jag varit så dum.. och jag vill tacka honom för alla gånger han kunde vara taskig när vi var mindre.. för det har nog gjort mig till den jag är idag. Jag vill tacka honom för han alltid ställde upp.. även om jag tog det för givet utan att jag märkte det.

Jag vill tacka Philip. Jag vill tacka Philip för att vi faktiskt blev tillsammans till slut. Jag vill tacka honom för att han är så jävla underbar. Jag vill tacka Philip för att han får mig att känna mig glad varje dag. Jag vill tacka honom för att han vågade berätta att han tyckte om mig till slut, för jag vet inte om jag skulle ha vågat annars. Jag vill tacka honom för att det inte alltid varit lätt.. för det har fått mig att inse hur mycket han verkligen betyder för mig och att jag aldrig någonsin vill förlora honom.

Jag vill tacka er.. och säga att jag aldrig kommer att sluta älska er.. för ni har gjort mig till den jag är idag.








Kommentarer
Postat av: Idaa

Shit pommes, har aldrig läst ett bättre blogg inlägg! Värmer verkligen att man blir omnämnd! Någon gång ska vi kolla på film och svulla ihop..närmre bestämt så fort jag tagit körkortet! Hihi =) Puss på dig Anna!

Postat av: FIllz

hehe det är jag som är Philip

2007-03-06 @ 00:44:04
Postat av: Anna

Philip - hahaha sötnos! ;) Ida - haha no offence.. men då får vi nog vänta ett tag! ;)

2007-03-07 @ 23:16:53
Postat av: Cicci

Jag brukar ofta tänka tillbax på den där tiden när vi var små. Så jävla roligt vi hade. Jag måste ju tacka dej med Anna för dom åren!:)
Tiden går och man ses knappt nått alls nu för tiden.
Vi borde ju träffas nån gång å snacka gamla minnen. Vore skoj å veta vad du gör nu för tiden.
Hör gärna av dej när/om du har tid och lust :) Kramar!

2007-03-08 @ 18:43:00
URL: http://c1cc1.blogg.se
Postat av: Camilla

och camilla för att hon är såå jääävla coool ! ;)

2007-03-08 @ 23:55:16
Postat av: James

-.- No comment

2007-03-09 @ 00:31:58
URL: http://vertikal.blogg.se/
Postat av: Ida

Jag finns alltid här om du vill bli full, det vet du Anna ;) Läser faktiskt det här inlägget varje gång jag behöver lite pepp, makes my day! Pussåkram

2007-03-12 @ 20:59:47
URL: http://idaasp.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback